På våren, om skolan går finemang och vi inte har så satans jävla mycket praktik där under dom fina sommarveckorna så tänker jag fara till Rom och dö en stund. Bara så ni vet. Det tycker jag att jag är värd. Och ja, jag tänkte gå dit, för alla er som undrar varifrån jag tar pengarna till det.
Blir så irriterad på vissa släktingar förresten (varför kom den här tanken nu? Jag syftar absolut inte på dej Fia!!). Det är först i vuxen ålder man inser hur falska vissa människor är. Då man var liten såg man ju inte sånt utan trodde det var världens snällaste människa! Nåja, what comes around goes around, får man väl hoppas...? Eller är det fult att hoppas det?
Usch. Jag är så trött på det här stället.
2 comments:
Nej det är inte fult att hoppas det, och det är nog så det funkar. Hoppas jag också. Människor!
Ja fastän det skulle vara fult så är det ju svårt att inte hoppas att det slår tillbaks på de själva en dag :S Det är ju inte som att man skulle heta Kristus i andra namn precis...
Post a Comment