Här behövs drastiska förändringar

Min lycka varade inte så länge. Det hela började med att vattnet stängdes av, igen utan förvarning, och vi bestämde oss för att fara till byns konditori på kaffe. Jag ville ha på min apsnygga VILA-jeans som jag köpte i januari, som satt rätt snyggt och kanske lite baggy då. Idag fick jag knappt fast knappen, och dragkedjan ska vi inte tala om. Jag kämpade och slet och satte på en lång cardigan över hela eländet så mitt sidfläsk inte skulle sticka i ögonen alltför mycket.

Sen tröståt jag en glutenfri bakelse på kafé, fick skjuts till bilskolan där jag satt i just en timme i mina trånga jeans och körde i leriga backar och krokar (i stadigt 40 km/h) ute på landsbygden. Tänkte lägga rätt in i mommos och deras uthus när vi körde förbi och jag sa "här bor min mommo..." och i samma sekund såg att "vafan gör dom?!" halva uthuset rivet?! Nåja, då vet man det.

Här hemma ynklade jag mej och delade en halv goudaost med Quentin och tänkte på min förödande fetma. Jag menar, dom här jeansen var lösa i januari?! Snabbt tog jag av dem och drog på mej mina mjuka, lösa, svarta mysbyxor i stl L. Gött. Sen bestämde jag mej, nu jädraranamma ska det slutas med Fazerina här! Nu ska jag ut och springa! För att peppa (deppa?) mej själv lite tog jag snygga "före"-bilder på mej själv. Ja, det är meningen att det ska ha skett en viss skillnad om cirkus en månad, när jag tänkte ta nästa bild!

Babymagen ska bort. Nåja, den kan vara ganska mysig ibland när alla bebisar klämmer och känner och säjer att dom har varit där, så lite får nog vara kvar av den, allt behöver inte nödvändigtvis bort... ;)

Men här är det värsta! Sidfläsket! Bort, bort bort!

Hej gäddhänget flaxar i vinden, låt oss lyckliga vara! En liten tid, vi leva här, (men vi ska bort) med mycket möda och stort besvär! Hej gäddhänget...

OCH om jag får poängtera en grej här, märkväl att mina nyckelben alltid står ut så det får mej att se milt anorektisk ut, men då är ändå mitt BMI på mild fetma för tillfället! Det är sånt man får ta. Det är bara störande när man är nere på normalvikt och folk säjer att "herregud man kan ju korka en öl på ditt nyckelben!", men det har alltså ingenting med vikten att göra. Så jag börjar vara less på den kommentaren om mina nyckelben, faktiskt.

Har ni sett nån gosigare liten tjockis? Nej inte jag heller, verkligen synd att armarna ska bli dubbelt mindre.

Sorg, här min tanke när jag ser dessa bilder. Ja, ja inser ju att inte just nån är intresserad av mina kroppsliga besvär, men detta är ju min blogg och om jag är modig nog att sätta upp dessa bilder och lova att en förändring ska ske inom en månad så tycker jag att man kan ha överseende med att bilderna inte är lika fagra som på Kissies.se, t.ex.

Så nu, nu börjar det!

-Ut på minst en 60 minuters promenad om dan

-Pilatesbollen... Have to figure out what to do with it. Men nåt fysiskt ansträngande borde väl gå att göra?

-Nån slags träning mot sidfläsket? Hulahula-ring? :D

Nåja,viktigas är ändå sockerstrejken, jag tror det gör mycket. Starting now, fast jag åt godis imorse (ja, jag är ju hur patetisk som helst men ja försöker ju! Nu ska det ske påriktigt!). Sen promenixandet borde ju också göra sitt? Sen blir ju Quentin glad också :)

Nu ut på första 60-minutaren! Men VILA-jeansen i minne!