Nyårslöften och day 06

Nu jävlar, nu sätter det gång! Nyårslöftena mina ska uppfyllas. Jag ska alltså börja med en sport. Inte vilken som helst, utan nåt jag tror ska ge motivation att fortsätta (och inte sluta efter första gången för att man var den som hade sämst kondition av alla i gruppen) och som ska lära mej nåt på samma gång; Kung Fu. Jag och syster ska betala en kursledare för att en gång i veckan, i 1,5 h slå och sparka på varann.

Eftersom min äldsta son Melvin aka Mulan har tjatat om att få börja i en taistelukoulu i snart ett år nu, så anmälde jag även sönerna till junior ju jutsu i stan. Där får man inte slå eller sparka på varann, utan först och främst leker man och sen lär man sej fokusera och itsehillintä, vad nu det är, självbehärskning kanske? Kanske kunde lära sönerna lite...

Förr tränade Marco ju jutsu tre gånger i veckan. Nu tränar han inget. Men sakta men säkert anar jag hans träningsintresse vakna på nytt. Till hösten kanske?

Sen var det listan då, som jag glömt. Day 06; Your day.

Min dag idag. På förmiddagen var jag och handlade, veckohandlade, massor av fisk och höns som åkte i frysen och en del i kylskåpet. Och en hel massa annan mat, så det enda jag behöver handla resten av veckan är väl mjölk och möjligen youghurt. Annars är vi set för kanske en månad framöver.

På dagen var jag hemma och tog bilder, helt utan orsak. Fick bara lust att ta bilder på en massa random. På eftermiddagen gick jag ut med Quentin en sväng. Till skogs av och an och gå i snön som ibland var så djup att den gick ända upp på låret på mej. Sen hem och laga gräddig kycklingsås och pasta. Sen åt vi efterrätt; två olika sorts kvarg. Vitchoklad-lime och tiramisu. Ovanpå det skivade vi klementinskivor. Gott! Det är inte alltför ofta vi äter efterrätt längre (obs! Längre! förr när jag inte hade ont i nedre ryggen och lederna för jämnan så lagade jag efterrätter oftare). Sen spelade vi memory med pojkarna. Melvin vann. Såg på Buu-klubben. Inte så mycket prat om peppaakaakkoo längre nu när julen och allt är förbi. Dessa sydfinlandssvenskar... Låter som svenskar med grov finsk accent. Fail. Gör dom sej till eller märker dom inte själv hur dom låter? Känner många som bor i/är från södra Finand som kan prata som folk.

Vi åt iltapala. Nån ny Elovena-youghurt med äppelbitar i som var så äckliga att Max spydde över köksbordet (spottade ut en mun full youghurt rätt på bordet). Jag blev förbannad och sa att han minsann fick sleva det i sej med skeden rätt från bordet, innan jag helt trött tog trasan och torkade upp det och lagade rostat bröd med skinka åt gossebarnen istället. Sen skrattade jag i smyg åt det hela, men det kunde jag ju inte visa när jag skulle vara sträng. Så jag låtsades sitta och flina till åt nåt jag läste i en tidning hela tiden, och Melvin flinade åt mej helt öppet och verkade fatta att jag inte alls var arg. Senare i soffan efter kvällssagan också så låtsades jag att golvet blev till vatten och vi måste hålla fötterna upp i soffan innan vi seglade iväg osv. Melvin steg ur soffan helt sådär bara. Först stirrade jag och Max på honom ungefär som vi skulle ha gjort om han verkligen stod på vatten, sen började Melvin gapflabba och sen Max och jag. Helt flummig och konstig kväll med andra ord. Mindre flummigt blev det inte heller av att se att pojkarna byggt en julgran av sin riddarborg (och pyntat med leksaker) i rummet. Tandborstningen gick snabbt och smärtfritt, som alla andra kvällsrutiner och gossarna sover sött i sin säng. Marco kom just hit med My, och nu nattar han henne.

Jag ska gå en sväng med Quentin innan jag sätter säckar ihop i soffan under en filt och äter en apelsin och läser vidare i boken (som förresten tog förskräckliga vändningar idag, Marits man sålde hela huset och alla deras ägodelar för att resa med familjen till Amerika, sen söp han sej full, blev rånad på allt och tog livet av sej [han lämnade ett meddelande på kajen han hoppat ifrån när han dränkte sej; "min synd är större än att jag kan bära henne"] så nu är Marit ensam med fem barn och utan ett cent på fickan i 1800-talets Sverige) och sen ska jag försöka komma i säng före kl.00 är det tänkt. Min dag, en vanlig torsdag.

Varför luktar det kokosmjölk blandat med currypasta i min näsa?

Förresten, idag kläckte Marco ur sej att han har babyfeber. Trodde nog inte jag skulle få höra det av honom, nånsin, så mycket bebisar han har skött dom sista åren. Inte ens jag har babyfeber fastän jag är den babyfebrigaste av dom babyfebriga i vanliga fall. Innan vänner och släktingar ringer och är oroliga till bristningsgränsen kan jag säja nej vi planerar inga flera bebisar. Piste. Tre verkar ju vara för mycket för hela världen ändå.

Men lite skoj i alla fall, skulle Marcos mamma höra honom säja det skulle hon säkert ha svimmat, men först efter att ha dragit in hela vardagsrummet i en förfärad inandning. Det hade jag inte velat missa ;)