Bloggmotivationen fanns, men inte tiden. Eller nog fanns ju den också, men jag prioriterade den på annat, som att sova t.ex.
I fredags vinades det här igen. Mera rödvin från Sicilien, I like. Ost; pepparost, ananas-valnötsost, gräslöksost, blå mögelost och vit mögelost. Kexen glömde jag, så det blev rostade bröd skärda i små fyrkanter, helt provisoriskt. En vinflaska räcker tydligen riktigt bra, eftersom en tredjedel av vinet fortfarande är odrucket... Och då var vi tre personer som delade!

Fredagen tog konstiga svängningar. Först ville min moster ha barnvakt, så vi ställde så att jag skulle kunna vara barnvakt och Marco skulle göra jobb och sen ha lite bastukväll med en kompis. Men så ändrade moster sej och där stod man då, med barnens fammo som var inställd på att ha barnen och Marcos kompis bjuden hit till sent på kvällen och jag som inte skulle vara här. Så vi gjorde det bästa av situationen; handla vin och ost och jag improviserade som en av boysen. Helt okej kväll, om man kan säja det fastän jag i ett ganska tidigt skede slutade lyssna på musikpratet och läste en bok istället, tills jag somnade.

Quentin chillade hela kvällen.
I lördags gjorde jag ugnsrotsaker med grädde och till det rökt sik. Det var inte så poppis... Men det lär ha varit sikens fel, eftersom den hade väldigt skum smak, eftersom den varit vakuumförpackad. Pojkarna tyckte det var för salt. Q fick massor av matrester, och sprang och drack vatten resten av dagen.
Runt kl.15 på eftermiddagen for vi och hälsade på min guddotter Isabell! Isabells andra gudmor kom och hämtade oss, mej och pojkarna och Quentin. Före på dagen hade jag sett klag-grannarans bil framför deras gård (vilket har varit strängt förbjudet enligt dem) och bara kokade av lust att fråga vad f*n som står framför deras gård som en annan padda, när dom kommer springandes i snöyran så fort vi i misstag ens rullar in framför gården för att lättare kunna bära in en hög ungar, hund och femtioelva matkassar. Och då, inklämd i bilen i ett försök att få på bältet på Max, så kommer dom vandrandes. Dom tänkte precis svänga om när jag kom mej ur bilen, andfådd och sökte balansen efter att ha tagit mej ur bilen frågar jag så lugnt jag kunde om det stör dem att det står en bil här, i detta nu, framför vår gård och hur i faningen dom kan klaga på det isåfall när deras äckliga apbil stod i minst 30 minuter framför deras gård tidigare på dagen, och varför det ska ringas och hojtas om mej och min bilparkeringar till disponenten och på varenda jävla styrelsemöte. Grannfrun fick väl lite småpanik och började upprepa en och samma sak ("det är förbjudet för alla, int bara dej, utan för alla att parkera här, de e en skyddsväg!") om och om igen tills hon förvandlades till en uppdragbar, väsnande liten apa med såna där cymbaler i händerna i mina ögon. Liksom, vaihda levyä jo... Jag hade egentligen ingen lust att fortsätta diskussionen eftersom vi var på så totalt olika våglängd och när jag frågade om dom har nåt personligt emot mej när dom måste ringa land och rike runt för att klaga på mej när min ytterdörr är 10 meter bort från deras, såg dom ut som två levande närpestomater innan dom började förklara sej och det var så tröttsamt till slut att jag sket i att få rätt i detta "bråk", med deras barn som var med och lyssnade så örona fladdrade iddes jag heller inte fortsätta gå an och nöta på om deras meningslösa klagande, när dom själv parkerar hur dom villl. Vilket inte rör mej i stortån, men om dom ville vara så vänliga och ge andra samma rättighet, tack. Jag gick därifrån i sinnesstämingen jaa-jaa-jaa-håll-käften-nu-bara-jag-slutade-bry-mej-såfort-jag-insåg-hur-mycket-mera-jag-har-innanför-pannbenet-än-er-två-och-eran-viktiga-bil-tillsammans och dom skulle väl ha velat mala på om husbolagets allmänna regler i all evighet för att komma bort från frågan; varför får ni men inte jag?

Nå, nu ska husbolaget sätta en bom framför skyddsvägen så nu kan ingen parkera framför gården mera. Nöjda nu?
Mej kvittar det, för jag kör inte bil, hihih :D
Ännu då vi kom til guddottern och hennes mamma var jag småirriterad på att jag inte fick gapa ut, som jag hade trott mej få göra eftersom jag trodde dom skulle äntligen gräva fram var skon egentligen klämde, men icke. Men lite kaffe och en nervcigg hjälpte bra. Om man inte röker annars, så kan nikotin ha en så otroligt lugnande effekt så det är nästan värt alla dom miljoner cancerframkallande ämnena.
Guddottern hade växt massor sen jag såg henne sist! Försökte fånga henne på kort flera gånger men tröga kameran (eller var det jag...) lyckades inte riktigt. Sen sätter jag inte ut bilder på folk förrän jag frågat, så tyvärr inga bilder här. Men hon var så söt och hade blivit stora tjejen redan :) Otroligt vad hon och Max har börjat påminna om varann, med vanor, uttryck osv. Men det är kanske åldern? Båda är 3 år. I alla fall önskar jag att jag hade det där körkortet, för då skulle jag fara bra mycket oftare än en ynkade gång i året och hälsa på guddottern.
Idag söndags sov jag som en tung och gammal trästock från 1800-talet, ända till eftermiddagen. Marco hade skött barnens morgonrutiner. Men på eftermiddagen väckte Max mej och sa att han var hungrig och varför jag sover hela tiden och när jag ska börja koka mat. Det lät som den fula sanningen rakt i fejset så jag vaknade med ett ryck och kände mej som en skitmorsa, så jag gjorde barnen favoriträtt; laxpaj med sallad och grynost. Sen ut och gå med Q och sen prata i telefon med Pessi i ca 1 timme och 40 minuter. Senare på eftermiddagen for vi till Marcos pappa, alltså barnens faffa. Med oss hade vi mandelkaka med kola och jordnötter och var sin tripp åt barnen, och dom bjöd ännu på kex och bebéer och kaffe. Så det blev lite kalas :) Vi satt där rätt länge, pojkarna hann se en hel Asterix-film och My hann ge mej flera hjärtattacker med att försöka hänga i speglar (med guldram) och kasta porslinsgrejor omkring sej (inget gick sönder, tackoch lov).

My i pappas famn, tittar på faffa som har en leksaks-anka i handen.

My snattade papper från pappren som ska brännas i brasan, och en penna och sprang till ett hörn i vardagsrummet för att rita i smyg... Här tagen på bar gärning!
När vi kom hem fick pojkarna smaska i sej lite laxpaj och sen till sängs. My fick fara raka spåret till sängs med en mjölkflaska, hon hade redan somnat i bilen med vaknade och var törstig.
Sen vill jag avsluta med att berätta att jag sparat in massor med slantar genom att handla skor från en nätaffär som hade vinterrea. Klickade hem vintercrocs åt alla tre barnen, var sitt par lenkkare åt pojkarna (dom ska ju börja på ju jutsu så), vanliga ut-och-gå-med-Quentin-skor åt mej och ett par ergonomiska sandaler åt mej. Minns inte exakt hur mycket jag sparade på alla ksor, men på tre av paren sparade jag ca 90 euro, och dom andra var också nedsatta, så rätt så fiffig kände jag mej efter skoinköpet :)
No comments:
Post a Comment