När jag nu inatt är ensammast i världen och läst igenom en massa bloggar jag vanligtvis inte läser (Kissie, Kenza, Paow, osv.) så började jag igen tänka på dagens ideal. Kroppsideal. Alla ska ju vara så väldigt smala och långa, och köper en massa nya kläder och smycken var och varannan dag? Reser och har sej...
Ibland önskar jag att jag inte var så himla kort?! Eller kort och kort, 160 cm är ju inte världens kortaste. Men trots det går jag helst i högklackat...
Men efter att ha funderat ett tag, och tänkt över saker och ting, så kom jag fram till att jag ändå är nöjd med min korta, kvinnliga kropp. Det är ändå fin form på den, på nåt vis. Eller så är det för att det är min form, som jag gillar den. Man vet ju var man har sej själv, efter 22 år. Klart man klagar och har sej, men hej, skulle man byta? Oberoende hur man ser ut så hittar man lika många fel på sej själv...
Kan vi vara nöjda med oss själva då? Snälla?
Nej usch, inatt skulle jag inte haft nåt emot att sova bredvid nån :(
Och vem saknar jag egentligen? Ingen, bara någon. För jag har ju inte någon. Och jag saknar det jag inte har.
No comments:
Post a Comment