Efter många om och men slapp jag hem från en kompis dit jag for raka spåret från besiktningskontoret. Här hemma sen firade jag med att laga gris yttreflié biffar, även om barnen inte är så där jätteförtjusta i griskött...
Penslade biffarna med grillsås med rökarom, stekte, pepprade, saltade, hällde lite olja med smak av rostade pumpafrön på, grädde och klippte över lite färsk rosmarin. Jättegott blev det! Så pass att barnen också åt :D Inte allt men dom äter ännu så hoppas... Dom börjar ge efter mer och mer och börjar äta nöt- och griskött. Helt ärligt kommer jag nog att vara trött på fisk ännu i nåt år, nog efter den lång period då vi bara åt fisk och höns här. Inte ens en god rökt sik eller lax med kall gräddfilssås kan få mej att bli snål.
Ja eller nu ljuger jag lite, en kompis hade lagat tonfiskfilé till nyåret och sa att det var så otroligt gott (men dyrt) så det är väl det enda som jag inte smakat och kan tänka mej att äta. Men i vinter då eller nån gång...
Nu ska jag försöka släpa mej ut med Quentin och sen gå med barnen till stranden, eftersom jag lovat dem att vi far och simma idag om jag klarar teoriprovet :) Om vi så ska gå dit!
En sak som jag är lite besviken på är att en person som står mej nära fullkomligen struntade i hur teoriprovet gick för mej? Jag fick liksom inte ens chansen att berätta... Inte för att personen frågade heller, vilket jag till slut påpekade om, eftersom jag trodde att det kanske intresserade... Inte för att samma person ens brydde sej om att igår var sista dagen jag kunde läsa till provet... Förstår inte varför man blir lämnad i sticket precis varenda gång det gäller nåt viktigt? När man verkligen skulle behöva hjälp, duger det att bara sticka då? Och komma tillbaka när maten står på bordet? Jag vet inte...
No comments:
Post a Comment