Efter att ha klätt på mej och var påväg ut upptäckte jag en kaffemaskin, och massagestolar... Så jag vände o och tog en cappuccino och satt i nästan 40 minuter och provade massagestolens alla program. Vadå är det inte meningen man ska sitta så länge? ;)
Efter att ha handlat och hämtat barnen så for vi hem och tillredde en amarant-sallad, innehållande amarant, senap, kål, morot, majonnäs, tomat, fetaost, lök, gurka och bladsallad. Helt okej. Grillspett till det. Sen skulle vi äta ute, vilket inte lyckades riktigt...
Alltså, I've had it med dessa grannungar...!
Okej att dom springer här på gården, leker, drar omkring leksaker och vattnar blommor osv. men sitter man ner och äter, och ber dem att gå till parken så länge, eller vad som helst så man ska slippa säja åt dem ännu strängare, men dom ändå springer omkring och inte bryr sej, och deras föräldrar bryr sej ännu mindre, då har jag fått nog...
Och varför ska det vara just den ungen till dom föräldrarna som jag har haft en massa småtjafs med? Inte vill jag springa dä för jämnan som nån tjatig typ och be dem hämta sin unge hela tiden? Äter vi inomhus står han på utebordet och trycker ansiktet mot köksfönstret, äter vi utomhus så springer han omkring bordet och vill ha vatten eller nåt att äta själv eller visar en massa konster. Och föräldrarna? Reagerar inte ens! Fastän dom ser och hör! Ska man själv då börja skrika åt ungen? Helst inte. Vill man be föräldrarna säja åt sin unge? Nej, för det har man redan gjort tusen och en gång känns det som. ÄSDFKBaldfknvslFKNVSKJFNVDKFJNVDÖFKDKSlsnkjfn!!
Kan dom inte bara flytta bort härifrån? :)
Nåja, Marco gick in och äta, och jag brydde mej skit i alla ungar som hoppade omkring på terassen och öppnade en lonkero efter maten (nån ny vana det här med lonkero?). Sen kom Marco ut och rökte en tobak, jag bad om en tobak av honom för att lugna nerverna. Sen började ju pratet om att vi är "familjen Rök". Okej, barnhumor förstås... Men så säjer just samma halvirriterande grannunge att hans mamma säjer att vi röker hela tiden...? What? Jo, Marco röker, och jo, jag har rökt mera på sista tiden även om jag inte röker på heltid... Men varför gå och säja till sina barn att vi röker hela tiden här? Sak samma... Eller så har jag bara taggarna utåt för att det är "just dom" grannarna, som jag nämnde tidigare... Och sen sitter dom och chillar på terassen och har noll koll på vad deras son gör och att andra föräldrar måste säja åt honom (utan effekt förstås)... Skönt liv, slippa uppfostra sina barn alls, bekvämt dom gjort det för sej måste jag säja.
Nån som känner sej manad att ge mej några hundra tusen så jag kan köpa ett egnahemshus långt bort härifrån? :)
Eller ska jag bara vänta tills alla ungar är i tonåren och sen sitta och skratta skadeglatt åt grannarna och deras fria uppfostran och deras son vars små hyss möjligen gått över till en helt ny nivå...? ;)
Äh, i-landsproblem :) Åtminstone har ju inte grannungen en k-pist han skjuter oss med när vi säjer ifrån... Haha! :D
En sak jag i alla fall är nöjd över med mej själv är att mina barn får så bra och hemmagjord mat :) Barnen började förstås prata om mat efter att pojkarna ätit färdigt. Dom andra hade ätit mikro-hotdogar och mikro-hamburgare till mat idag, och aldrig sett sån mat som Melvin och Max hade ätit. Så om jag nån gång haft dåligt samvete för att barnen fått äta pizza nån gång i året så känns det bättre nu, när jag vet att jag i alla fall försöker mer än andra föräldrar här med at ge barnen riktig mat :)
No comments:
Post a Comment