Stressmåndag

Idag har jag missat två viktiga saker jag skulle på och gjort en del psykologiska tester på en kurs, druckit vanligt kaffe, chai latte och cappuccino, varit till baknen på ett långt ärende och spärrat mitt ena borttappade bankkort (sen kommer jag ju att hitta det imorgon förstås) hittat 5 klädesplagg åt mej själv för ca 26 € (kom på att jag kanske måste ha kläder när jag ska på kurs 2 ggr i veckan och allt är ju för smått för mej som bara växer och växer...) fikat med syster, kusin och hennes mamma och sedan kommit hem till mej med syster. Här hemma lagade Marco världens godaste spagettisås, sen efter han hade farit sådde vi påskgräs, jag syster och barnen. Nu är jag så trött (har varit på språng sedan kl.10-17 idag) så jag skulle kunna gråta men har ändå massor att göra...

Sitter och lugnar mej med en kopp Jasmine green tea tror jag det var.

Jag fick för nån vecka sen en förfrågan om jag vill ställa upp som modell för nåt företag i huvudstaden, som modell till en broschyr då. Jag får inget betalt, men resan, maten, boendet kläderna och sminket blir betalt åt mej och det tycker jag räcker bra. Plus att det är ju själva modellandet jag tycker blir kul :)

Men så ikväll for jag och se på fotografens hemsida... Och modellerna var som, ja, som modeller :( Alltså jättesmala och långa och såg helt perfekta ut! Så kommer jag då, som en kort liten tjockis :( Hur ska detta gå?

Nå, det blir möjligen denna helg som jag far ner och ska stås om modell. Herregud så dom kommer att ångra sej... Ska skicka mina mått (midja, stuss och bröst tror jag det var) och en helbild på mej själv framifrån, så dom vet vad dom ska handla för kläder och smink. Nåja, dom hinner ännu ångra sej efter att ha fått måtten ;) Får väl nåt meddelande bara tillbaks att "ursäkta oss, vi trodde du var nåt annat än vad du är, kom helst inte hit..." haha!

Jag blev alltså inspanad på Facebook, och där har jag ju nog bara ansiktsbilder vad jag vet...

I helgen då vi var på krog var det nån som sa "varokaa, pieniä ihmisiä tulossa" när jag och Pessi kom gåendes. Och på sant, man känner nog sej liten när man är 1,60 bland en massa giraffer... Men thanks anyway! Nu känner man ju sej mycket bättre med den här längden. Eller så inte...

Nu ska barnen i säng! Får se hur det går! Dom är ju minst sagt uppspelta när syster (deras moster) är här...

Annars känner förkylningen helt uthärdlig nu när tonsillerna inte är där och kväver mej och gör ont :) Positivt! Det betyder att operationen var värt det, och att jag fick en mörkare röst var också värt det för alla framtida förkylningar utan sjuka tonsiller!