Kvinnodagen till ära

Ett litet fniss, undslapp mej denna kväll, när jag läste käraste kusins blogg och hon skrivit läsare på ett ställe och det råkade vara en länk till min blogg :) Ett litet manligt gay-fniss lät det som dessutom. Nej om man skulle sluta analysera fnisset och gå över till listan då... Som snoddes från nämnda blogg.

1. Hur firar du kvinnodagen?

Med att ivrigt vänta på presenter från det att jag slår upp ögonen, från att i några dagar på förhand ha påmint diverse manliga personer i min närhet om kvinnodagen i all dess bemärkelse. Det är den rena skära sanningen, folks, jag önskar jag kunde säja att jag var mindre materiell med då vore jag inte riktigt ärlig. Sen tycker jag man borde införa nån slags bakelse också dagen till ära (ja ja fastlagstisdagen osv. men det är ju inte alla år som infaller på samma dag?). Bröstbakelsen, den rosa som stödjer bröstcancerfonden, kunde den bli kvinnodagsbakelsen? Eller kanske det finns en skild bröstcancerdag då den äts...? Men nog skulle det vara roligt att mumsa på nåt på kvinnodagen också :)

Förresten borde väl Runebergstårtorna införas på bröstcancerdagen, dom ser ju ut som bröst? Så kunde bröstcancerbakelsen gott införas på kvinnodagen :) Och fastlagsbullarna på påsken och julstjärnor den 11.2 på internationella 112-dagen. Visst? Jag råddar ju inte till nånting nu.

2. Vad/vem borde uppmärksammas idag?

Kvinnor förstås, men... Äh, varför måste nån uppmärksammas? Ska det delas ut årliga pris till den som varit mest jämnställd? Eller kvinnlig? Eller kanske ja, just det. Kanske det borde det? Personligen tycker jag alltid att dom som får pris för det ena och det andra aldrig förtjänar det, det är ofta rika människor som hade en möjlighet att göra nåt. Dom som inte har en möjlighet men ändå gör det borde få ett pris.

3. Borde vi fira Männens dag? Varför/varför inte?

Ja, jag säjer det också, en jämnställdhetsdag för alla. Som får mej att tänka på om det inte redan finns...? Nån som vet? Eller inbillar jag mej att ha hört det förr?

Men männens dag, hallå? Om vi ser på den kära statistiken, så ser man en klar och tydlig kurva som tyder på att det är män som har startat alla krig i världen, män som har förtryckt folk i andra länder, män som har hittat på den kvinnliga (och manliga) könsstympningen, män som hittat på dagens kvinnoideal och män som förtryckte kvinnorna en gång i tiden? Gör nåt bra så kan vi diskutera saken sen. Inför t.ex gratis mensskydd åt kvinnsen. Det är väl inte för mycket begärt?

4. Finns det något jämställdhetsfråga i din vardag som gör dig sur?

Marcos mamma. Need I say more? Dom flesta f.d svärmödrar from hell har väl den principen att du ska tjäna din man i nöd och lust... Ser han hungrig ut? Gör mat! Ser han uttråkad ut? Underhåll honom! Men låt honom för allt i världen inte göra nåt för att ställa upp för dej.

Vad var det som gick fel för dessa kvinnor? Kanske deras egna misslyckade liv?

5. Hur fungerar jämställdhet i ditt förhållande?

I mitt förhållande funkar det jättebra, för där är det bara jag, en liten kvinna och två små män som jag och den lilla kvinnan har kontrollen över fullständigt! Haha! Nej skämt åsido... Jag har ju inget förhållande så jag msåte väl ta till mitt förra?

Jo det funkade finfint :) Hushållsysslorna skötte vi 50-50, han jobbade om dagarna och jag var hemma med My. Han städade, dammsugade, tvättade golven, bastun och tvättade allt som behövde tvättas med ångtvätt. Och tömde och fyllde diskmaskinen. Och förde och hämtade barnen till och från dagvård. Och skruvade det som var sönder på bilen. Väldigt duktig på den jämnställdhetsfronten var han. Jag i min tur plockade smågrejs, tvättade, hängde upp och vek in tvätt, tvättade fönstren och torkade damm. Skötte växter och lagade all mat och bakade allt som behövde bakas. Utförde alla köp, från kläder, gardiner och filmer till plåster, mat och mediciner. Jag utförde dom viktiga samtalen och höll reda på dom viktiga pappren. Och jag var Mamman, som jag fortfarande är.

Det var inte alltså jämnställdheten som sket sej, utan andra saker. Jag miste respekten och förtroendet totalt för Marco. Och det gick inte att fortsätta. (Sen har vi sakta men säkert gått en knagglig väg tillbaks till varandra men knaggligt går det och ingen vet var det slutar).

Jag har svårt att föreställa mej en ojämnställt förhållande? Hur ser det ut? Finns det faktiskt levande män i dagens samhälle som kräver maten på bordet när dom kommer hem? Eller strykta skjortan inför varje ny arbetsdag? (ja föresten så strök jag allt också i vårt förhållande, glömde säja det). Eller kvinnor som tycker att dom borde slava för att deras män ska få må bra? Isåfall får dom lida av sin egen dumhet. Men dom som blir tvingade till det...? Finns det?

Herregud isåfall.