Det barnfria livet?

Jag har verkligen ont i halsen nu och börjar vara så trött på det så det är inte sant...

Undrar annars hurdan person jag skulle vara och hur jag skulle leva utan barn? Började tänka på det ikväll. Jag skulle nog vara ganska ensam. Jag och Quentin.

Först satt jag på datorn en stund, läste lite nyheter och nördade mej på Facebook. En sväng till köket var jag, kollade in skitdisken som jag givetvis inte orkade ta itu med för jag är ju ändå ensam här bara jag så vad är det för skillnad? Ett paket glass ur frysen, som jag smaskade i mej till hälften medan jag kollade på en dokumentär om en halv man. Ja han hade blivit amputerad som lite p.ga en medfödd halv ryggrad eller hur det var, så han såg alltså ut som att han hade en halv överkropp och ett huvud, och två armar som han tog sej fram med.

Sen stekte jag en fyraäggsomelett. Den var ganska massiv och det tog en evighet innan jag fick i mej den, det sista satte jag i Quentins mun medan han sov, och han smaskade i sej det med ögonen fast. Lite över midnatt gick jag ut ett varv med Quentin. Gick helt i sakta mak, men kände ändå att det gjorde ont i halsen. Kom in, tvättade ansiktet och bytte till pyjamas och spottade blod, ganska mycket blod dessutom. Undrar om det börjar blöda varje gång jag känner att det sticker till och gör ont i halsen?

Sen var jag en idiot och hade dragkamp med Quentin och sprang runt i lägenheten med den enda leksaken han bryr sej om innan jag förödmjukade honom och tvingade honom att sitta fint innan jag gav honom leksaken igen. Jag kände att det rann blod i munnen och i halsen gjorde det så ont så jag bara grimaserade hela vägen till köket och innan jag fått gjort åt mej en liten medicincocktail. Jo jag inser att felet är mitt eget men nog gjorde det ont i alla fall.

Skulle mitt liv se ut så här utan barn? Jag skulle bara flumma på här hemma och inte orka städa eller göra nåt för det är ju ändå bara jag som lider av att det är skitigt här? Ja, jag tror det.