Den önskade tillökningen

Bloggerii bloggeraa... Såhär går det när man inte kan prata :)

Jag har alltjämt haft den billigaste mest perus-nokian som bara har funnits. Nån gång i mina early teens hade jag en supertelefon som jag hade internet och hela faderullan på, då var jag coolast. Sen när Melvin var baby hade jag också nån nyare modell... Men den gav jag upp i nåt skede också, och sen dess har jag kört på med dom vanliga simpla telefonerna (som jag slarvar bort för jämnan) som man i princip kan ringa och ta emot samtal med, skicka och ta emot meddelanden med och möjligen ta emot mms. That's it. Det har funkat för mej, för jag är ingen mobilsurfare. Tills; Blackberry!

Jag vet inte om det var namnet som fick mej att undersöka vad det var för en slags telefjång, men i vart fall blev jag intresserad och nu är det nästan så att jag... vill ha en?

Klart att jag inte har råd, men nu när jag ifjol fick nya datorn, i julas systemkameran och snart den nya något modernare tv:n än vad jag varit van vid (en gammal klönt-tv från -99) så vill jag ju förstås utöka elektroniken i detta hushåll med en nyare telefon, liksom för att matcha allt det andra. Så är det ju alltid. Mycket vill ha mer.

Men så har man ju lilla plånboken som hejdar en från att bli sjuk på alltför mycket prylar. En sån tur. Det finns ju tusen andra vettiga saker att sätta pengar på.

Fast i smyg tänker jag låtsas att jag har en Blackberry, så de så!