Onsdag

Idag har jag städat ur skåp. Främst barnens klädskåp. Det var befriande att se hur tomma och fina man kunde få dem. Ett stort har jag kvar, dubbelskåpet med en stång där det hänger finkläder och skjortor och sånt. Och där det finns tre (3) påsar fulla med babykläder som jag varken vill ge eller kasta bort, för dom har så mycket minnen med sej från när pojkarna och My var bebisar! Lite försöker jag ta ur dem varje gång nån bekant får barn, lite rensa bort sånt som jag inser att är använt en eller två gånger och som folk kanske vill ha. Men det som är kvar nu vill jag nog verkligen spara. En liten tanke jag lekt med har varit att köpa lådor, halvstora med lock, dit jag kunde sätta alla möjliga bebissaker som dom haft, kläder, första skorna, bilder, kramdjur osv. och sen ge åt dem när dom är vuxna :)

Just nu har jag en gigantiskt stor, gräddig och god tonfisklåda i ugnen. När den är äten kommer min syster hit och då ska vi ta itu med mitt sovrum, för där ska rensas kläder! Jag har kvar en massa från gymnasietiden t.om, tänk! En hel del är ju borta redan, men mycket är kvar som jag borde ha gjort mej av med. Mycket kläder som är många nummer för småa... Men å andra sidan vet jag att dom passar på mej när jag är i min normala vikt, så ska man spara dem då utifall att jag går ner i vikt ännu...?

Annars vill jag dela med mej av vad min äckliga hund gjorde idag. Han åt en blöja full med skit. Inte hela blöjan, tejpen och delen med bild på lämnade han men allt annat åt han. Speciellt skiten glupskade han i sej, så nu går han omkring och osar kakka ur munnen, och det känns verkligen i hela lägenheten. Som belöning för sin hemska gärning fick han dentastix och salami, i ett hopp om att han ska börja lukta lite fräschare ur munhålan, men nej.

Jag förlät honom när vi var ute och gick och han drog ut mina axlar så dom är lösa och lediga som dom ska va igen. Han är duktig på det, lilla jycken. Om mina axlar låst sej (som dom gör för jämnan, nacken bråkar också mycket i dessa tider) så går jag bara med armarna slappt nerför sidan, och när Quentin drar till mitt i allt så rycks dom på plats, på nåt vis. Det ser korkat ut för andra som delar gångbana med mej, men för mej är det ack så mycket smidigare och billigare framför allt än att fara till naprapath.

Ucsh låter som at jag hatar min hund och bara tycker om honom när jag kan dra nytta av honom för egen del, men så är det ju inte? Faktiskt så tycker jag om honom, t.om när han osar skit ur käften <3