Återkommande fråga; är jag materiell?

Jag funderar lite på det här med att vara materiell. Ibland känner jag mej som den mest materiella i hela världen. Speciellt då jag tänker på allt jag vill ha. Men sen kan jag läsa andras bloggar, inga speciella men såna man bara råkar läsa, och inse att jag är långt ifrån värst. Då borde man ju känna sej nöjd, att man är ganska lite materiell egentligen? Jag menar, vad är väl en ny bordsduk för 24,90 och en ny tv-taso jämfört med såna som vill ha allt (då menar jag verkligen slätt) design? Och som verkligen inte är nöjda om dom inte får allt det dyraste och finaste, och förutom det så ska det vara smycken hit och dit, vissa speciella hårprodukter och skor och kläder i mängder och massor, och efter att ha fått allt det så orkar man ännu sitta och sucka och drömma om ännu mera grejor.

Men det intressanta är att istället för att känna mej lättad och tänka jag är inte så materiell i slutändan, fast jag jämt och ständigt tänker och planerar på vad jag ska köpa som nästa, så känner jag mej smått misslyckad. Som att jag är lite efter som inte har fattat det där med smycken tex. eller designermöbler, tallrikar, glas, kläder, klockor, skor, teknik, osv. Känns lite som att det är en grej som kommer med ålder och mognad. Vilket direkt får mej att känna mej som en liten skitunge som fortfarande är nöjd med en vanlig säckstol från Jysk, medan dom andra i min ålder (och yngre) kräver Fatboy, annars sticker det i ögat. Är man smartare om man kräver kvalitet och design, framför vanligt skräp? Är jag osmart som inte ser nåt speciellt i design-grejor? Eller omogen?

Å andra sidan köper jag aldrig smink/hudprodukter från en vanlig matbutik, t.ex. Men det har ju sina orsaker, extremt känslig hud och hudceliaki gör att jag endast klarar av vissa råvaror i det jag ska kleta på mej. Men å andra sidan så använder jag ju typ en tredjedel så mycket smink/hudprodukter som dom flesta andra min ålder. Det enda jag kan smörja in mej med är 100% jojobaolja eller morotsolja. Foundation är big no no, det funkar inte alls. Isåfall är jag helt rödflammig i ansiktet efteråt. Samma sak med parfymerad bodylotion. Så det kan ju inte räknas som att man kräver bättre av bara den orsaken att man inte nöjer sej med vanligt skräp?

Äh vad jag orkar älta om det här, men det förbryllar mej faktiskt lite. Jag undrar om den där köpa design-grejor-hetsen börjar när jag är typ 40, då dom flesta redan handlat sej mätta? Eller är vi alla olika? Men på sant, dom flesta i min bekantskapskrets medan att det måste vara just märkestallrikar i skåpen, halsbandet ska vara Snö of Sweden och i väskan ska man ha en ipad. Hmm.

Åsikter?