Lördagkväll

Här sitter man, och tänker och vill ha...

Igår kom syster hit. Hon skötte barnen, jag bakade först minimuffins med smak av kaffe, choklad och krossade hasselnötter. Sen jordgubbswienerbröd, och shit vad goda dom blev!
Morfar och mammas morbror kom över på kaffe, så dom fick provsmaka.
Sen senare när barnen somnat nångång runt kl.23.30 plockade syster fram nån klänning som hon behövde få sydd. Sen tog vi fram en pafflåda full med tyg som jag har, sen flödade kreativiteten till ungefär kl.3.30 på natten. Resultatet blev en tunika (som är halvfärdig, för jag måste köpa mörklila tyg till den ännu), en gullig klänning med axelband som går i kors på ryggen, och en längre ärmlös top med spets nertill. Sen har vi en del halvfärdiga projekt ännu... Det går så bra att "designa" kläder med syster eftersom vi har nästan identiska kroppar, förutom att hon har större bröst och jag större rumpa?

Sen idag, lördag, var jag och syster och pojkarna till stranden ett varv på dagen. Men syster hade en infektion och fick inte simma, så hon hade ju jättevarmt, och jag hade inga solbrillor och tänkte få huvudvärk att sitta och kisa i solen (måste ju se på pojkarna hela tiden) så vi for ganska snabbt hem. Sen for jag och barnen på middag till morfar. Åt en massa god grillmat, och kaffe med efterrätt sen. Mammas morbror hade en gravid hund som han skötte, en cocker spaniel. Och jag har haft världens skräck för just dom hundarna så länge som jag kan minnas. Så jag tänkte ju svimma i dörröppningen då den där hunden kom springande...
Men efter en hel kväll med världens snällaste Yolanda (som hon hette) så gick min skräck över, tror jag? Det är ju så, om man möter sin fobi så botas den, eller hur? Melvin var väl smittad av min skräck så han var jätterädd för hunden också till en början, men sen blev han också riktigt kompis med henne. Han var till och med ut och gick med henne, höll i kopplet själv och det gick jättebra! Melvin var helt superbestämd och hade helt kommandot där han gick på promenad med en liten cocker spaniel, såg hur gulligt ut som helst :)
My som annars är helt kär i alla hundar brydde sej inte just om den här?! Möjligen för att hon var så lugn och inte alls hoppade eller skällde eller hade sej? För My tycker ju jättemycket om hundar som skäller och hoppar, det bästa hon vet... Men lugna hundar verkar hon inte bry sej i?

Sen var vi ett varv och hälsade på gamla tanten Siri. Jag lämnar alltid och prata med henne hur länge som helst, man borde fara dit nån dag då man har tid så man inte lämnar och stå i dörren, halvt på väg hem men har ändå en massa kvar att säja. Jag tycker det är så sorgligt att hennes enda son dog i cancer (tror jag det var) i våras :( Man vill ju inte tränga sej på ifall hon är deppad och vill vara ensam, men ändå skulle det vara kul att fara dit lite oftare för hon verkar ju ändå vara ganska ensam... I alla fall då hon fyller 90 ska jag fara dit :D

Men nu ska jag kika vidare på en massa kennel-sidor, för min valpfeber vaknade igen då jag såg hur barnen tyckte om att sköta lilla Yolanda ikväll ;)